Pelin

Ibland förundrar jag mig själv. Ibland lever jag verkligen upp till min hårfärg. Nyss satt jag och grävde i mitt minne igen. Kom fram till den dagen i försomras när aupairen Ida hade hejdå-kalas hemma hos sig. Det började skymma och jag skulle gå in från uteplatsen in i köket. Vad jag inte såg var att dem hade en nätdörr. Gissa vad jag gjorde? Självklart gick jag rakt in i nätdörren. BONK sa det lite tyst. Jag famlade bakåt lite paff, vad var det som hade hänt? När lyset tändes i skallen på mig tänkte jag snabbt: Hoppas ingen såg! Då hör jag ett asgarv bakom mig och där står klart Henrik och viker sig av skratt. Retligt värre. Elin i ett nötskal. Det värsta var nog ändå att min näsa lämnade ett avtryck på nätet. Haha.

Elin